LODJUR
– ”NORDENS TIGER”
Lynx lynx
Lodjuret är Nordens enda vilda kattdjur. Det är
ett skogsdjur som trivs bäst i bergig, brant terräng.
De långa svarta örontofsarna och den korta
svansen är lodjurets typiska kännetecken som
skiljer det från andra kattdjur.
Lodjuret finns över stora delar av norra halvklotet,
fördelat på tre olika underarter: spanskt
lo på den Iberiska halvön (Spanien–Portugal),
kanadensiskt lo i Nordamerika och euroasiatiskt lo i
Europa och Asien.
STORLEK:
Längd 80-130 cm
Mankhöjd 70 cm
VIKT:Hannar 20–35 kg och honor
15–25 kg.
FÖDA:
Hare, rådjur, ren, fåglar och smågnagare.
BIOTOP:
Barrskog och tät buskmark
|
|
TCC
utfykt den till Parken Zoo i Eskilstuna
Den 10 september 2006 |
Bussen gick från Cityterminalen
strax efter kl. 10 denna underbara septembermorgon,
solen sken och det var redan 17 grader, det såg
lovande ut för dagen.
Vi kom fram till Parken Zoo strax
före kl.12, bara en liten stund innan vår
specialvisning på kattdjuren skulle börja.
Guiden mötte upp oss inne på området
och hälsade oss välkomna. Vi startade med
Fiskarkatten en liten tjej (de minsta av kattdjuren
de hade där). Hon hade precis fått en härlig
fisk som hon höll på att leka med för
fullt då vi kom fram. Sedan bar det av vidare
till ett något större kattdjur, Lejonen.
WOW, de är bra mäktiga! Lejonhanen är
så vacker med sin man. Han låg uppe på
kullen och spanade på de två tjejerna han
hade i inhägnaden, medan de låg och tvättade
varandra. Lejonen gick och visade upp sig lite för
oss. När vi stått där och beundrat och
lyssnat på guiden var det dags att dra vidare
till nästa, som var Puman. En av dem låg
strax innanför glaset, en annan var uppe och spatserade
på muren, läckra katter! Så mycket
mer hände inte i Puma-inhägnaden. Vi gick
vidare till nästa som var Leoparden. De hade lagt
sig högst uppe i inhägnaden och var först
svåra att se, efter en liten stund blev en av
dem väldigt nyfiken på oss och begav sig
ner och la sig precis framför oss. Va mäktiga
de är, men vi var nog inte så roliga, han
gäspade och vi fick se hela stora gapet, vilka
tänder. I inhägnade bredvid hade vi vår
Svenska tiger – Lodjuret, den var svår att
upptäcka till en början, men så fick
vi syn på den i kojan. Den låg och sov.
Åh så vidare till dem
som jag tror alla hade väntat på de VITA
TIGRARNA. Där låg han så snyggt, direkt
innanför glaset den stora hanen. Riktig snygging
på runt 200-250 kilo, tänk och ha med en
sån på utställning! En liten stund
senare medan guiden stod och pratade kom även honan
fram, hon var en bra bit mindre, men ändå
stor.
Det var en givande tur på en
timme med en mycket duktig guide. När vi var klara
hos tigrarna var det fritt att gå runt själva.
Vi hade tre timmar på oss tills bussen skulle
gå. Många som vi gick nog tillbaka och tittade
på alla kattdjuren än en gång och tittade
lite även på de andra djuren. Det var väl
värt ett besök, så gör TCC om detta
nästa år: HÄNG MED!
TACK FÖR
EN UNDERBAR DAG
Marina Strömbom |
|
|
 |
 |
FISKARKATT
Prionailurus Viverrinus
STORLEK
Längd 50-65 cm
VIKT
Hanar 11-12 kg, Honor 6-7 kg
FÖDA
Kräftdjur, fisk, grodor, ormar, smågnagare,
getter, hjortkalvar, vildsvinskultingar
DRÄKTIG
70 dygn
|
|
Fiskarkatten
är en av Asiens små, hotade katter. Den är
kraftigt byggd och svansen är ovanligt kort för
en katt - endast ungefär halva kroppslängden.
Utan att vara speciellt fysiskt anpassad till att vistas
i vatten, gör fiskarkatten skäl för sitt
namn. Den simmar bra och både dyker för att
fånga fisk och försöker slå upp
dem på land med framtassarna. Fisk är det vanligaste
bytet och fåglar det minst vanliga.
På grund av sitt levnadssätt lever fiskarkatten
i den täta vegetationen i vattenrika områden.
Som en hotad art är fiskarkatten skyddad från
jakt i större delen av sitt utbredningsområde.
De största hoten mot arten är jakt, då
man fruktar den knappt 10 kilo stora katten samt förstörelse
av fiskarkattens vattenrika biotoper. |
|
ASIATISKT
LEJON
Panthera leo persica
STORLEK
Längd upp till 275 cm, höjd 90 cm.
VIKT
Hanar: 160-190 kg, Honor: 110-120 kg.
FÖDA
Sambar- och chitalhjortar, men även tamboskap.
DRÄKTIG
110-114 dygn |
|
Lejon förknippar
man som regel med Afrika, men lejon finns faktiskt än
idag i Asien och fanns tidigare även i Europa.
De afrikanska och asiatiska lejonen skildes åt för
ungefär 100.000 år sedan. En ur utvecklingssynpunkt
inte särskilt lång tid. De betraktas idag som
två underarter av samma art, men med tillräckligt
stora genetiska skillnader för att vara värda
att hållas isär i djurparksaveln.
Framför allt fyra synliga kännetecken skiljer
de asiatiska och afrikanska lejonen åt: manen är
mindre hos de asiatiska lejonhanarna, medan svanstofsen
är större och hårtofsen vid armbågen
mer utvecklad hos de asiatiska lejonen än hos de
afrikanska. Under magen hos de asiatiska lejonen hänger
alltid hos vuxna djur en 10 centimeter stor skinnflik
längs hela buken. |
|
 |
 |
PUMA
Felis concolor
STORLEK
Längd 150-190 cm, svans 67-78 cm
VIKT
40-100 kg
FÖDA
Större och mindre däggdjur, fåglar
DRÄKTIG
90-96 dygn |
|
Den största
av småkatterna är puman som väger mellan
40 och 100 kg och har en kroppslängd på 150-190
cm. Den är alltså större än de minsta
av storkatterna, som leopard och snöleopard.
Puman lever i större delen av Nord- och Sydamerika,
från Kanada i norr till Patagonien i söder.
Trots sin stora utbredning är arten hotad i hela
sitt utbredningsområde och är därför
fridlyst. Orsaken till den stora kattens tillbakagång
är jakten på puman, framför allt från
boskapsägare som velat skydda sina tamdjur och jägare
som i puman sett en konkurrent om viltet, i första
hand hjortarna.
Liksom de flesta andra kattdjur lever puman solitärt,
det vill säga hanen och honan träffas bara under
parningstiden.
Puman är en god klättrare och anses vara det
kattdjur i världen som hoppar längst och högst.
Hopp på över sju meters längd och fem
meters höjd skall ha uppmätts. |
|
 |
 |
LEOPARD
Panthera pardus
STORLEK
Längd 175-250 cm, mankhöjd 50-80 cm
VIKT
Hanar: 50-60 kg, honor: 35-40 kg
FÖDA
Större och mindre däggdjur, fåglar
DRÄKTIG
90-105 dygn |
|
Leoparden
(Panthera pardus) finns uppdelad i en mängd underarter.
Det råder dock mycket oenighet om uppdelningen och
vissa underarter kan antagligen betraktas som endast lokala
färgvarianter. Den vanligaste av underarterna är
den vanliga leoparden i större delen av Afrika och
Asien (Panthera pardus pardus). En annan känd underart
är amurleoparden (Panthera pardus orientalis) som
lever i ungefär samma område som amurtigern
eller sibiriska tigern, det vill säga i ett klimat
med kalla och snörika vintrar.
Man känner lätt igen leoparden på de mörkbruna
fläckarna på en gulbrun grundfärg och
den långa svansen. Färgen och färgteckningen
är ett bra kamouflage när leoparden jagar eller
vilar uppe i ett träd.
Fläckarnas utseende och grundfärgen varierar
hos de olika underarterna av leopard. Den mest påtagliga
färgen har den helsvarta leoparden eller pantern
som den också kallas. Tidigare trodde man att svarta
leoparder var en egen art.Idag vet man att den svarta
färgen orsakas av en recessiv gen som måste
ärvas från både mamman och pappan för
att färgen skall uppstå. Arvsanlaget är
vanligare i skogar och delar av Asien där upp till
50% av leoparderna i vissa områden är så
kallade melanistiska, det vill säga svarta. |
|
 |
 |
 |
TIGER
Panthera tigris
Sibirisk tiger
Panthera tigris altaica
Sumatratiger
Panthera tigris sumatrae
|
Indokinesisk
tiger
Panthera tigris corbetti
Sydkinesisk tiger
Panthera tigris amoyensis
Bengalisk tiger
Panthera tigris tigris
|
STORLEK
Längd 270-310 cm, mankhöjd 90 cm.
VIKT
100-260 kg
FÖDA
Större och mindre däggdjur, fåglar
DRÄKTIG
103-110 dygn
|
|
Tigern är
världens största kattdjur. Av de tidigare åtta
tigerraserna finns idag endast fem kvar. Dessa är
sibirisk tiger, sumatratiger, indokinesisk tiger, sydkinesisk
tiger och bengalisk tiger. De lever alla i olika delar
av Asien. Den sibiriska tigern är störst med
en kroppslängd på ibland tre meter och en vikt
på över 300 kg. De vita tigrarna är en
färgvariant av den bengaliska tigern. De fanns i
många århundraden och kanske årtusenden
i framför allt centrala Indien. 1900-talets hårda
tigerjakt har utrotat de vita tigrarna och man har inte
sett några på mer än trettio år.
Idag finns vita tigrar bara i djurparkerna. Av de vita
tigrar som finns där, är många uppblandade
med andra tigerraser.
De olika tigerrasernas utbredning. De tidigare åtta
tigerraserna fanns förr i stora sammanhängande
områden i främst östra och södra
Asien. En underart, den kaspiska tigern, fanns västerut
ända till områdena kring Kaspiska havet. Hur
många individer det fanns av de olika tigerraserna
vet man däremot inte. Idag har tre av tigerraserna
utrotats av människan. Dessa är balitigern (Panthera
tigris balica) som försvann på 1940-talet,
den kaspiska tigern (Panthera tigris virgata) som dog
ut på 1970-talet och javatigern (Panthera tigis
sondaica) som man såg sista gången på
1980-talet. Av de övriga fem raserna finns idag kvar
150-200 sibiriska tigrar (Panthera tigris altaica), 800-1400
indokinesiska tigrar (Panthera tigris corbetti), 10-20
sydkinesiska tigrar (Panthera tigris amoyensis), 400-500
sumatratigrar (Panthera tigris sumatrae) och 2500-3000
bengaliska tigrar (Panthera tigris tigris). Alltså
inte fler än ungefär 5.000 tigrar i hela världen.
Vid en inventering av den sydkinesiska tigern hösten
2002 fann man inte ett enda spåravtryck av tiger.
Det är osäkert om några sydkinesiska tigrar
över huvud taget finns kvar. Finns inga kvar har
hälften av världens åtta tigerunderarter
utrotats sedan slutet av 1930-talet. |
|
|
|
